Niklas blogg

Vi har köpt en kvarts gris av en lokal grisuppfödare inför julen. Det måste ha varit en stor nasse för det blev 31 kg rent kött i form av skinka, kotletter, filé, fläsk och grytbitar. Det kändes bra att i vår globaliserade värld åka 7 km och köpa en låda kött utan mellanhänder. Djuren har inte behövt transporterats levande 100-tals mil till slakt vilket har sparat både lidande och utsläpp av växthusgaser. Mer ekologiskt än så kan det knappast bli. Vi har även en grisbonde på gångavstånd hemifrån. Men att äta upp en gris vi kliat bakom öronen varje gång vi gått förbi med hunden kändes inte bra för varken Kicki eller mig. Det var ändå svårt att se det tomma träskjulet i den uppbökade hagen innan vi gick in i slakthuset/maskinverkstan och hämtade den färdigpackade lådan. Jag tror inte denna gris hade samma personlighet som de trevliga grisar vi brukar hälsa på när vi går ut med hunden…

Nu är det en månad kvar till jul. Jag gillar alla årstider men november är en ganska tråkig månad. Alla vackra höstfärger är borta och mörkret har kommit men inte snön. Ljuset räcker bara till för fotografering några få timmar mitt på dagen, vilket märks i min novembermapp i fotoalbumet. Jag försöker få ihop till 20 nya bilder varje månad men nu är det den 23;e och jag har bara 8 bilder där nu. När jag tittar i motsvarande mapp förra året ser jag att jag haft fotokramp då också. Min kamera har passerat 5800 exponeringar. Av dem har det blivit 460 bilder på hemsidan. Det betyder att endast 8 % av bilderna är värda att visas upp. I bland får jag en känsla att alla bilder redan är tagna och jag funderar på varför jag fortfarande är på jakt efter den perfekta bilden. Men så inser jag att den färdiga bilden inte är allt. Att ha kameran med sig överallt är ett sätt att leva (ursäkta klyschan). Man lägger märke till färger och ljus på ett annat sätt när man hela tiden tänker ”bild” och naturligtvis är inte novembermörkret någon begränsning. Det är snarare en möjlighet att använda fantasin och tänka i nya banor. Monkeygirl verkar inte ha några problem att fylla sin fotoblogg med intressanta bilder. Gå in på archive och se bl.a. kattbilderna.

Det är inte ofta jag tar av mig min förlovningsring men på jobbet här om natten var jag tvungen för att skydda den när jag skulle använda ett verktyg. Jag la in den tillfälligt i säkerhetsskåpet. Säkrare kan den inte vara tänkte jag när jag stängde den tunga metalldörren. När den gick i lås hörde jag ett klickljud jag inte hört förr. En säkerhetsspärr hade utlöst och dörren gick inte att öppna igen. Det tog låsfirman två dagar att lista ut vart säkerhetsspärren satt och penetrera det kraftiga specialstålet i skåpet. Men nu är skåpet alltså öppnat och ringen är tillbaka på fingret. Jag är förvånad hur mycket jag saknade den och hur oklädd jag kände mig när jag gick ut utan den. Jag tror jag kommer att ha större sympatier för Gollum nästa gång jag ser Sagan om ringen.

Jag har placerat min blogg i Västra Höle på bloggkartan.se

Aftonbladet skriver i dag om ett reportage i radioprogrammet Kaliber i P1. Det handlar om en hundskola för mögelhundar som delvis finansieras av arbetsförmedlingen och försäkringskassan. På utbildningen får hundförarna lära sig att misshandla sina hundar för att få dem att lyda. Till det har även ridspö använts. Kritiken som kursledare Ove Nordby får tillbakavisar han med att ”det är helt andra metoder när man tränar mögelhundar än till exempel narkotikahundar.” Av 30 personer som Kaliber varit i kontakt med är 18 missnöjda med utbildningen. Hundarna har inte lärt sig hitta fukt eller mögel utan bara lärt sig att krafsa. Jag har jobbat med hunddressyr under många år med inriktning på amunitionssök. Jag har även varit med tullen och arbetat med narkotikasök. Att det skulle skilja på inlärningen mellan två ämnen som Nordby påstår är helt fel. Narkotika, trotyl och mögel är för en otränad hund helt ointressanta ämnen. Det gäller att få hunden intresserad med hjälp av possitiv belöning. Gör hunden fel straffas den endast med att belöningen uteblir. Att bestraffa hunden taktilt är absolut förbjudet. Resultatet blir då att hunden har full fokusering på föraren och skensöker. När han känner att en bestraffning är nära markerar han där han tror föraren vill att han ska markera. Föraren har ju visat att det är han som kan och inte hunden. En otränad förare som vet vart ämnet finns märker inte att han omedvetet ger den uppmärksamma hunden signaler om vart han ska markera. Jag tror att det är därför hundarna kan gå utbildningen på Stures Mögelhundsök och få diplom utan att sedan fungera i verkliga livet.

Jag är säker på att världen blivit lite bättre sedan demokraterna fått majoritet i både senaten och representanthuset i USA. Den ena positiva händelsen har lett till den andra genom att försvarsminister Donald Rumsfeld har fått avgå. Jag kan inte säga att jag är särskilt insatt i politiken i USA men jag vet att republikanerna är analfabeter inom miljöområdet. De vill inte ta ansvar för att sänka växthusgaserna tillsammans med övriga världen trots att de släpper ut värst av alla. Men som vanligt ska man inte dra alla över en kam, för det finns undantag. Kaliforniens republikanska guvernör Arnold Schwartzenegger är ett. En av hans viktigaste fråga är just miljöfrågan. Han har skrivit på ett lagförslag för att minska utsläppen av växthusgaser med 25% fram till år 2020 vilket i stort sett motsvarar Kyotoprotokollet som George Bush vägrat skriva på. Det finns alltså möjlighet för delstaterna själva att driva en hårdare miljölinje än Presidenten men det är viktigt att de blir fler som ställer upp annars finns risken att företagen flyttar till delstater där miljökraven är lägre. Det återstår att se vad som händer med Irak. Det blir troligtvis inget omedelbart tillbakadragande men förhoppningsvis kommer USA att visa upp en försiktigare och mindre arogant attityd mot omvärlden. Den har i alla fall inte fungerat i Irak, Iran och Nordkorea. Jag tror George Bush kommer få det tufft framöver och gör inte de nyinvalda demokraterna bort sig kan vi nog se fram emot en demokrat som president 2008. 

En gång om året brukar vi gå ut och käka tillsammans några arbetskamrater och jag. Det är inte alltid så lätt att pussla i hop så att det passar alla, eftersom vi arbetar efter olika scheman. Precis som förra året åt vi på SpicyCow som blivit ett favoritmatställe i stan. Det är kul att vi kan ha så trevligt tillsammans fast det skiljer en del i ålder mellan oss. Eller som David som är yngst i gänget med sina 20 år uttryckte det efter några öl och en kvävd hick ”tänk att jag känner mig inte äldre än någon annan här”. Efter middagen tog vi några whisky hemma hos Andreas innan vi åkte ner på tranan där vi som var äldst i gänget höjde medelåldern rejält. Efter en apelsinjuice frukost börjar jag nu känna mig rätt ok igen. I kväll kommer Tomas och Eva hit och äter scones med oss. Kicki vill se Brokeback Mountain, en film om en cowboy som blir kär i en annan cowboy. Jag känner mig skeptisk till den filmen men jag sitter väl kvar så länge jag slipper se några ”pistoler” i närbild.

Jag hittade detta videoklipp med George Bush på YouTube. Jag måste säga att han steg något i mina ögon när han ställer upp på någonting sådant även om det är från en väldigt låg nivå. Det blir extra roligt när människor med stor makt och auktoritet bjuder på sig själva. I klippet håller presidenten ett tal på någon middag och bredvid sig har han en dubbelgångare som säger saker som presidenten tänker och säkert skulle vilja säga. Om inte länken här ovan fungerar gå in på youtube.com och sök på ”spoof dinner”. Jag kan lova ett gott skratt.

YouTube är en webbsajt för att lägga upp och dela videoklipp med andra. Cirka 65 000 videoklipp laddas upp varje dag. Företaget grundades i februari 2005. I oktober 2006 köpte Google YouTube för 1,65 miljarder dollar i Google aktier! Inte illa med tanke på att YouTube är ett företag med endast 67 anställda.

Ännu en ledig helg har passerat. Dessa känns exklusiva eftersom de är två veckor mellan dem och bara en gång i månaden är jag ledig även söndagen. I fredags var vi till familjecentrum och fick för första gången höra hjärtljud från Kickis mage. Det lilla hjärtat dunkade på med 144 slag i minuten, vilket är helt i sin ordning om man springer maraton eller är ett litet foster i femte månaden.

Efter att vi hämtat Oskar på dagis och kommit hem till Höle ägnade vi oss åt hans favoritsyssla, nämligen att bygga med träklossar. Resultatet blev ett två meter högt torn (se bilden). På kvällen lagade vi god mat. Jag stekte nötkött och smälte ner en bit gorgonzola i pannan tillsammans med grädde. Det blev jättegott med hasselbackspotatisen som Kicki gjort, särskilt som jag sköljde ner det hela med ett glas rött.

I går kunde vi äntligen ha ett riktigt kalas för Oskar efter alla förkylningar. Det blev fullt hus här ett tag. Han fick massor av presenter, allt från pussel till keldjur. Den mest otippade presenten var en blå elefant som sprutar fjärilar ur snabeln. I dag fick vi följa med Peter på en sväng med skotern. Vi var nog lika begeistrade båda två när vi kom hem efter att ha flugit fram i hög fart över ängarna. Nu har Oskar åkt hem och det känns det lite tomt som det alltid gör på dom här söndagkvällarna.

För några år sedan satt jag och några arbetskamrater och spånade vad som var det mest manliga man kunde göra. Det visade sig att åsikterna skiljer sig åt ganska kraftigt. Det enda som verkade vara ett genomgående drag var att man som man skulle vara riktigt duktig på någonting. En av killarna ansåg att först laga gräsklipparen och sedan klippa gräset var det mest manliga han kunde tänka sig. För mig låter det konstigt särskilt med tanke på att han är löjtnant inom armén. Antagligen är det eftersom han bott i lägenhet i hela sitt liv som han romantiserar över en så enahanda och fantasilös syssla som att klippa gräset. Mitt eget bidrag i diskussionen var att med bil backa ett stort släp. Det är viktigt att det skulle vara med 100% precision. Inte en rattrörelse får bli fel. Jag hade kunnat säga fickparkering också för jag tycker det hör hemma i samma division. Att jag uppfattar detta som manligt kan kanske bero på att man som man ibland får ta över i dessa situationer. Det är ute i trafiken man också tar risken att sin manlighet och självkänsla får sig en rejäl törn. Det behöver inte vara stora allvarliga olyckor, nej de små är nästan värre i detta avseende. Att fastna med släpet så någon annan måste ta över eller att skrapa fälgen på trottoarkanten när man fickparkerar är bland det värsta som skulle kunna hända. I förgår var jag med om en händelse som skadade min självtkänsla och manlighet.

Vi var på väg till Kickis kompis som bor i Vågbro. Det var jag som körde. Jag skulle svänga vänster i korsningen från Granvägen och in på Norralavägen. Mitt i korsnigen fick jag göra en undanmanöver för att inte krocka med ett litet björkbestånd som växte mitt i ”korsningen”. I nästa ögonblick insåg jag att jag stod med bilen uppe på refugen i en rondell och jag kände att en generad rodnad började sprida sig på mina kinder. Det blev inte bättre av att Kicki kippade efter luft i en våldsam och krampaktig skrattattack. Hon såg ut som en fisk på land. Jag mumlade något om att ”där har det aldrig varit en rondell förut”. Som om det skulle vara något försvar.