Niklas blogg

För att lägga till eller ta bort detaljer i en bild kan man använda kloningsverktyget i Photoshop. För att visa hur det går till tänkte jag använda en bild på ett får. Av någon anledning verkar just får vara extra lämpade för kloning. För enkelhetens skull kan vi kalla fåret Dolly, annars får jag upprepa ordet får så ofta. Får är ju som bekant både ett vanligt förekommande verb och ett på Gotland vanligt förekommande ullbeklätt däggdjur.

Om vi beslutat att gå vidare när vi vägt de tekniska möjligheterna mot de etiska betänkligheterna med kloning är det dags att välja klonstämpelverktyget (S) och hålla nere Alt-knappen medan vi klickar på Dollys huvud för att få en så kallad källpunkt. Gå upp i menyn och välj en mjuk och lämpligt stor pensel. Sedan är det bara att börja ”måla” där huvudet på Dollys tvillingsyster ska dyka upp och sedan fortsätta måla fram resten av fåret.

Det blev trots allt många får i den här texten. Hur många vet jag inte. Jag har försökt räkna dem, men får börja om hela tiden eftersom jag av någon konstig anledning somnar innan jag hunnit räkna alla får.

Verktyget är också användbart för att klona bort saker i en bild, t.ex. finnar, fula märken som damm på kamerans bildsensor lämnat efter sig eller den objudna gästen på festen (om ni ursäkta rimmet).

Andra bloggar om: kloning, får, photoshop, bildbehandling, bilder

Jag har länge varit för att Sverige skall ha ett kungahus. Jag har köpt alla argument om hur bra det är för att marknadsföra Sverige i världen. Dessutom skulle det kännas svårt att bryta en lång tradition. Men med tiden har jag jag börjat fundera på om det inte är förlegat med ett system där vissa människor ska kunna födas med dessa privilegier samtidigt som vi säger att alla människor är lika mycket värda. Hur kan vi veta att de som av slumpen föds in i uppdraget passar för det? Om man hävdar att kungligheter är högre stående varelser är det inget problem, men anser man på allvar att de är vanliga människor som vi andra kan det mycket väl bli ett problem.

Jag tycker även kungen själv verkar vara lite vilsen om vilken roll han skall spela. Han förväntas företräda Sverige men får inte uttala sig politiskt och när han pratar om miljöproblemen i världen och samtidigt kör bensinslukande italienska sportbilar eller berömmer diktaturer blir det bara fel. Lugnast är det när han är i jaktskogen.

Trots att kungahuset får ca 50 miljoner i så kallat apanage om året (exklusive de 50 miljoner som går till löner och underhåll av slotten) behöver de nu ett tillskott från skattebetalarna för ett eventuellt bröllop nästa år. Jag tycker kungen kunde ta lite av sitt eget sparkapital på nära 200 miljoner, det är väl barnen värda? De är förresten inte helt barskrapade de heller efter att deras far hjälpt dem med skatteplanering genom placeringsbolaget Gluonen.

Jag vet att jag är i minoritet i den här frågan. Svenska folket gillar kungafamiljen. Det visar sig i alla gallupundersökningar men en rimlig kompromiss vore väll att skattebetalarna fortsätter att betala för slotten men att själva kungahuset blir privatiserat. Det kanske till och med kan göra dem ännu mera populära. Bidragsberoende har ju en väldigt negativ klang dagens samhälle.

Avslutningsvis kan jag säga att jag själv inte är helt övertygad om att republik skulle vara bättre för jag vet att det även finns fördelar med monarki, men inlägget blev långt nog ändå utan att ta upp alla dem här. Kanske får jag möjlighet att utveckla mina tankar om jag får några kommentarer på detta inlägg.

Andra bloggar om: kungafamiljen, monarki, kungahuset, kungen, bröllop, bidragsberoende, apanage, samhälle

Nej det var inte menat som en förolämpning utan en seriös fråga. Själv använder jag tydligen den vänstra enligt tidskriften Herald Sun. Nu låter det kanske som tidskriften på jordens undersida utfört en hjärnscanning på mig, men så är naturligtvis inte fallet.

Det handlar om ett enkelt test jag utfört på deras hemsida, där man observerar denna rörliga bild. Upplever man som jag att kvinnan på bilden snurrar motsols använder man främst den vänstra hjärnhalvan. Upplever man att kvinnan snurrar medsols använder man i stället främst högra enligt artikeln. De listar också vilka funktioner respektive halva styr och även där pekar mycket på att min vänstra har mest att säga till om.

Men att jag så lätt drar sådana slutsatser på dessa lösa (känslomässiga) grunder och inte kräver mer fakta innan jag publicerar en sådan här artikel, pekar ändå på att den högra halvan existerar där inne någonstans.

Andra bloggar om: människan, kroppen, kvinna, hjärnan, vetenskap, forskning

När jag tänker på hur telekommunikationen har förändrats under min livstid känner jag mig gammal. Men ändå var jag inte med på den tiden växeltelefonister kopplade fram samtalen manuellt med kablar. Det var ett utpräglat kvinnoyrke. Jag vet inte om det är sant, men jag hörde om det systemet skulle användas fortfarande skulle varenda kvinna på hela jordklotet behövas för att telekommunikationen skulle fungera. Men det är ju orimligt och paradoxalt, vem skulle då ringa alla samtal?

Andra bloggar om: telefoner, telekom, teknik, kvinnor

I dag har jag och Selma varit på pappaträff på familjecentrum. Vi blev glatt överraskad av att nästa alla pappor från föräldragruppen dök upp. Naturligtvis var även barnen med. De låg på en stor filt på golvet och lekte medan vi pappor delade råd och erfarenheter med varandra. Det är bra träning för både Kicki och mig att jag och Selma gör saker på egen hand.

Andra bloggar om: bvc, föräldragrupp, föräldrar, pappor, barn, bebisar, träffar

Ärligt talat är inte kamerors inbyggda blixt särskilt bra. Den kan nog ses mer som en nödlösning. Själv är det sällan jag använder den. Jag tycker den förstör stämningen i bilder, de blir ”platta” och tråkiga. Men det finns vissa tillfällen då den ändå kan vara ganska bra att ha. Inte när det är mörkt, utan snarare när det är ljust. I motljus eller som i den här bilden med ett hårt dagsljus som ger fula skuggor kan den duga bra till att lätta upp de mörka partierna. Se på den vänstra bilden hur detaljer försvinner i lågdagrarna, d,v,s stora områden i bilden är nästan helt svarta. På den högra bilden har jag använt den inbyggda blixten och där är skuggorna inte alls lika framträdande.

Andra bloggar om: foto, fototips, bilder, blixt, ljus, skuggor

En ny spännande finess jag har tillgång till på min nya 40D som min gamla 300D saknade är möjligheten till spegeluppfällning. När en bild skall tas med en spegelreflexkamera måste spegeln som gör att fotografen kan se ut genom objektivet fällas upp. Den sitter ju annars i vägen för bildsensorn. Detta görs i vanliga fall direkt före exponeringen. Men problemet är att denna rörelse skapar vibrationer i kameran. Under bra ljusförhållanden när korta slutartider används är det inget större problem, men vid t.ex. nattfotografering eller med extremt teleobjektiv kan det faktiskt försämra skärpan i en bild. Särskilt om man som jag använder ett rangligt aluminiumstativ.

Med funktionen spegeluppfällning aktiverad fälls spegeln upp vid första avtrycket och bilden tas vi andra avtrycket när vibrationerna efter uppfällningen upphört. Ska det vara någon vits med detta ska man naturligtvis inte använda kamerans avtryckare utan en fjärr- eller som jag använt på denna bild tidsutlösare.

Man måste naturligtvis detaljgranska högupplösta bilder för att se någon skillnad, men det är ändå en intressant finess och har man en dyr kamerautrustning vill man ju krama ut de sista dropparna av bildkvalitet. Här har jag använt en god irländsk whiskey för att statuera ett exempel. Bilderna är tagna på 9 meters avstånd med stativ, tidsutlösare och 300mm objektiv. Inställningarna på kameran var bländare 8, slutartid på 2 sek, ISO 100. De undre bilderna är utsnitt från en del av etiketten i verklig storlek och helt obehandlade Raw-filer. Den högra är tagen med spegeluppfällning.

Andra bloggar om: foto, fotografering, fototips, fotoutrustning, slr, 40d, bilder, stativ, natt