Niklas blogg

Det finns få saker i livet som kan ge en sådan njutning som en kopp nybryggt kaffe. Jag anser att just bryggning är den rätta tillredningsmetoden, medan Kicki anser att kaffe ska kokas. Därför gör vi alltid vårat kaffe separat. Visst är det gott med kokkaffe också, och ibland när jag är lat dricker jag en kopp med Kicki. Men godast blir det i bryggare det går inte att komma ifrån. Kaffet blir klarare och smakrikare då. Vi har en moccabryggare också, kallas även fattigmans espresso. Med den kan man göra espresso till cappuccino eller latte. Tillredningsmetoden är som en blandning av bryggning och kokning.

Kaffe är en färskvara och en öppnad förpackning ska helst förbrukas så fort som möjligt. Har man då tre öppnade kaffepåsar, kok, brygg och espresso är det lätt att aromerna går förlorade innan kaffet tagit slut. Men Kicki kom på den förträffliga idén att ge mig en kaffekvarn i julklapp. På den kan jag ställa in grovleken så att det kan bli grovmalet till kokning, normalt till brygg eller extremt finmalet till espresso. Hela kaffebönor går att köpa i påsar eller lösvikt i många affärer nuförtiden. Visserligen är priset något högre men njutningen blir desto större.

Mer läsning om kaffe: kaffeinformation, RiktigtKaffe.se, Zoegas, Classic, Wikipedia

Andra bloggar om: kaffe, kaffebryggare, kaffebönor, espresso, latte, njutning, dryck

I juletid finns goda möjligheter till fotografering. Härliga röda färger och mycket belysning kan ge spännande bilder. Så självklart har jag sett till att ha kamerabatterierna laddade över helgen. Oavsett om bilderna skulle användas privat i fotoalbumet, i bloggen eller på hemsidan ville jag inte ha den vanliga sortens bilder med uppradade människor som tittar in i kameran. Jag ville hellre fånga ett ögonblick eller en känsla. Utan att verka skrytsam vill jag visa den här bilden på min son Oskar som jag tycker är väldigt bra. Till en del beror det nog på att jag fick kämpa mig till den genom att krypa under matsalsbordet för att få den rätta vinkeln med granen i bakgrunden. Kanske beror det också på att jag känner igen mig själv som barn i honom. Man hade gått hela dagen och väntat på tomten. Tiden verkade stå helt stilla och man hade ingen matlust för allt som hägrade var tomten och julklappsutdelningen. Här verkar Oskar ha gett upp helt, men efter en stund hörs bultande på dörren och tunga steg i trappan…

Andra bloggar om: jul, tomte, jultomte, julafton, väntan, julklappar, barn, familj, foto

Egentligen är jag inte mycket för prydnadssaker och krimskrams. Jag är av den uppfattningen att saker ska vara praktiska och användbara. Är de dessutom vackra att se på är det bara en bonus, inget självändamål. Men eftersom jag fortfarande är barnsligt förtjust i julen som är min favorithögtid på hela året, har jag större acceptans för saker som glittrar och glimmar just då. Som den här animerade gif-bilden med lammet (eller är det en pudel?) som jag inte skulle ta i med tång under resten av året, men helt ogenerat och på fullt allvar (host) infogar i det här blogginlägget. Allt för att öka julstämmningen. Ha en riktigt god jul allesammans!

Andra bloggar om: gif, bild, animation, jul, dekoration, julpynt, julstämning, krimskrams

Den smala grusvägen ringlade sig fram genom vinterlandskapet. Hade inte stjärnan blivit större sedan jag upptäckt den för en stund sedan? Visserligen var det stjärnklart och jag befann mig långt ifrån närmaste samhälle så det var inget ljus som kunde störa, men jag hade inte sett en stjärna så tydligt genom en bilruta förut. Dessutom kändes det som den hade flyttat sig österut. Nu var jag säker, det lysande föremålet var helt klart större nu. Jag insåg att jag måste ha missberäknat avståndet, detta var ingen stjärna miljoner ljusår bort. Det här var ett svävande föremål strax bakom träddungen 100 meter bort. Nu hade den ändrat riktning igen och följde mig parallellt bakom träden i samma fart som bilen. Knogarna vitnade när händerna grep hårdare om ratten. Hjärtslagen kunde kännas tydligt i bröstet. Plötsligt stannade bilen, eller dog rättare sagt för allt blev svart. Panikslaget försökte jag starta den igen utan att våga släppa det lysande föremålet med blicken. Men ingenting hände när jag vred om nyckeln. Jag var övertygad om att saken betraktade mig, den hade också stannat nu och hovrade ljudlöst i trädtoppshöjd utan att röra upp snö från marken. Jag vet inte om det gått sekunder eller minuter när farkosten plötsligt accelererade och försvann som ett streck över himlen. Men jag vet att jag fick bråttom därifrån när jag nu äntligen fick igång bilen igen.

Det hade säkert varit spännande att få vara med på en sådan händelse. Nu var det ju bara en uppdiktad historia av en uttråkad väktare en händelselös decembernatt. Det var som typ en dagdröm, fast på natten. Men håll med om att det var mer spännande med besökare från en annan galax än en strålkastare på Viksjöfors IP.

Andra bloggar om: ufo, närkontakt, utomjordingar, berättelse, dagdrömmar, fantasi

En härlig limegrön Aloe vera fångade min uppmärksamhet så jag slägde iväg en par exponeringar i farten när jag gick förbi. Det var egentligen inget annat märkvärdigt med den än just färgen. Dessutom var ljuset ganska dåligt så jag brydde mig inte om kamerans inställningar nämnvärt. Bilden var inte tänkt att vinna några priser om jag säger så.

När jag sedan förhandsgranskade bilden i Bridge var den förvånansvärt långt ifrån bilden jag fångade i mitt huvud när jag upptäckte den. Den felinställda vitbalansen gjorde att den limegröna färgen gick helt förlorad. Ett vitt papper ser vitt ut i vilket ljus (glödlampsljus, solljus, lysrörsbelysning, stearinljus) det än visas i. Men så är det inte i verkligheten, det är vår hjärna som spelar oss ett spratt. Den vet att ett vitt ark är just vitt och därför upplever vi det så. Kameran däremot, visar obarmhärtigt upp bilden i ljuset som rådde vid fototillfället. För att råda bot på detta kan man ställa kamerans vitbalans på ett antal förinställda lägen som jag nämnt tidigare.

Som tur är går det snabbt och lätt att bearbeta bilden i Photoshop så att den ser ut som jag minns den. Ett klick med pipetten i den vita fönsterkarmen gör att färgerna blev rätta på en halv sekund. Kloningsverktyget raderar alla spår efter den störande pennan. Lite gaussisk oskärpa i bakgrunden och en svag vinjettering framhäver växten tydligare. Slutligen applicerar jag oskarp mask för att vässa upp taggarna. Sedan är jag nöjd.

Andra bloggar om: bild, foto, photoshop, bildbehandling, vitbalans, färger, fotografering, aloe vera

Igår var en hektisk dag. Först sova ut efter ett långt arbetspass sedan fira Kicki på födelsedagen. Sedan in till dagis för att se Oskars luciafirande. Han är tomtenissen längst till höger. Lucian med det röda glittret är kusin Elin. Barnen sjöng riktigt bra, högt och tydligt. De bjöd gärna på några verser extra på varje sång. Men fröknarna fick avbryta dem för nästa låt, så att de skulle hålla tidsschemat. Efter det var det full fart hem och skopa i sig lite mat innan jobbet. Men idag är det äntligen fredag och en hel helg ledigt.

Andra bloggar om: lucia, födelsedag, ledighet

Det värsta förolämpningen man kan komma med är att påstå att någon luktar illa. Oavsett om odören beror på överdrivet intag av lök eller kol eller kanske allt för sporadiska duschningar är det lika pinsamt att framföra kritiken. Men det är tydligen ett inlärt beteende att undvika kritisera just det fenomenet, för heter man Oskar och är fyra år och står i kassakön med sin pappa i matvarubutiken, kan man med hög och gäll röst fråga ”PAPPA VAD ÄR DET SOM LUKTAR?” när någon kattsamlare råkar stå precis framför en i kön. Vad svarar man på det? Och det värsta är att ett tiotal andra kunder i kring en också väntar på ett bra svar.

Andra bloggar om: lukt, stank, odör, förolämpning, självporträtt, bilder, humor

Igår var vi på föräldraträff i Herte. Som vanligt var det stor uppslutning i vår grupp. Vi fikade och lät bebisarna leka tillsammans på golvet. Nästa gång är det vår tur att bjuda.

Andra bloggar om: familjeliv, föräldrar, barn, bebisar, lek, vänner, fika

Igår var vi på julskyltning i Bollnäs. Även fast jag skulle jobba på kvällen ville jag gärna hinna med att gå en stund på stan med Oskar först innan han skulle hem till mamma igen. Dessutom fanns det chans att få lite nya bilder till december-mappen i mitt fotoalbum. Oskar fick en adventskalender och en serietidning av räddningstjänsten som också var där. Då ande jag inte att jag skulle få träffa dem igen i tjänsten senare på kvällen. Efter att vi hade ätit på kinarestaurangen var jag tvungen att gå till jobbet och Kicki fick skjutsa hem Oskar.

När jag jobbat en timme ringer en man om en brand på Åhlenstaket. Av någon anledning ringer folk först till vaktbolaget när det brinner någonstans, även om vi inte har bevakning just där. Men det får man väl anse som ett tecken på att folk har förtroende för oss. Hur som helst var vi framme på 2 minuter. Det brann med höga lågor i fyrverkerilådor som använts tidigare på kvällen. När vi släckt med pulversläckare och snö från parkeringsdäcket kom polis och räddningstjänst med rökdykare och kunde konstatera att branden redan var släckt men att det kunde ha gått väldigt illa. Röken låg som ett vitt täcke över hela stadskärnan.

Andra bloggar om: julskyltning, skyltsöndag, vaktbolag, räddningstjänst, bollnäs