Niklas blogg

Jag och Selma tog en mysig kvällstur på cykel igår kväll. När vi passerade Scandic såg vi att ångbåten Warpen var på väg in så vi stannade där en stund för att se när den lade till. För en gångs skull var systemkameran hemma men mobiltelefonen var med. Talesättet ”den bästa kameran är den man har med” stämmer ju så bra.

Fotoalbumet på min hemsida har blivit dåligt uppdaterat på sistone och anledningen till det är att jag varit fullt upptagen med en flytt som har tagit all min tid och energi. Men det ska bli bättring på den fronten så fort jag fått ordning på den nya lägenheten. Eftersom jag samtidigt separerat har det varit mycket extrajobb med att skaffa nya saker jag behöver, som soffa, bokhylla och köksredskap mm. I vardagsrummet står fortfarande 7 ouppackade flyttlådor och väntar. Eftersom jag ska få nya tapeter väntar jag med att fylla upp bokhyllorna. Jag måste ju ändå dra ut alla möbler i från väggarna när hantverkarna kommer i slutet av månaden. Här är lite bilder på

lägenheten som jag tog innan vi började bära in grejer. Jag hade barnen här i helgen och de verkade trivas väldigt bra i alla fall vilket känns lovande. 

Känner mig bedrövad efter att ha tagit farväl av en kär vän. Jag hämtade Dingo i norska Skien 1999 när han var åtta veckor gammal. Jag var intresserad av en valp från den aktuella kullen efter att ha hört goda vitsord om uppfödaren Zagal och träffat en mycket trevlig individ därifrån, en hane som hette Ymer som var bror till tiken. Det fanns två valpar kvar som ej var tingade i en kull på åtta när jag kom dit. Efter att ha gått en sväng med dem båda valde jag ut Dingo eftersom jag fick bäst kontakt med honom. När jag lyfte upp honom fann han sig snabbt tillrätta och försökte inte sprattla sig ur min famn.

Jag tog tog ut mina fem veckor semester trots att det bara var maj för att kunna ägna mig åt honom på heltid den första viktiga tiden. Jag  jobbade på Försvarets Hundtjänstcentrum i Tullinge på den tiden så jag hade några av Sveriges bästa dressörer till min hjälp att forma och träna den lilla malinois valpen. Dingo fick vara med vid rastning och i bland dressyr av de andra hundarna vilket säkert bidragit till att han aldrig utvecklat någon aggressivitet mot andra hundar oavsett kön eller ras. Jag har oftast låtit Dingo själv reda ut kniviga situationer och inte kommit springande och lyft upp honom i famnen så fort det hettat till som många gör. Han har alltså fått lösa dessa situationer själv med social kompetens och ett väl utvecklat kroppsspråk.

Jag har tyvärr aldrig varit någon tävlingsmänniska så Dingo har bara fått tävla en gång där han tog en hedrande andraplats i appell klass spår. Det roliga har i stället varit att träna tillsammans både hemma i vardagen och ute i skogen. Dingos favoritgren har alltid varit skyddet och där har vi fått massor av beröm från både framgångsrika tävlingsmänniskor och polis. När försvaret skulle börja dressera vapensökshundar med förarskydd var det Dingo som fick förevisa detta moment för besökande officerare. När en vän höll en hundutbildning för internerna på gävleanstalten fick vi komma dit och förevisa skyddet. Så Dingo kan faktiskt skryta med att ha fångat riktiga busar också, i och för sig innanför staketet men ändå ;o) Trots att han godkänts i polisens L-test för polis och väktarhundar har jag inte fått möjlighet att använda honom i mitt nuvarande jobb som väktare eftersom behovet ej funnits på orten. Andra saker vi ofta tränade var spår, sök och lydnad.

Efter att min son utvecklat pälsdjursallergi blev jag tvungen att omplacera min trogna vän. Han fick dock ett nytt jättebra hem hos min syster. Till min tröst fann han sig snabbt tillrätta i den lilla flocken med två andra hundar. Där fick han alltså tillbringa de sista åren på ålderns höst. Hans spralliga och valpiga sinneslag kanske påskyndade förslitningen av leder men han har levt livet fullt ut och haft skoj under sina tolv år på jorden innan han nu slutligen fick somna in och lämna sin slitna kropp. Han kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.

Min sambo Kicki hade snappat upp ett rykte om att en par björnar ofta visade sig på ett ställe i Kilafors trakten. I går kväll åkte vi ut på vinst och förlust för att spana och kanske få se en glimt av en livs levande vild björn.

Vi visste inte exakt vart vi skulle stå och spana så vi stannade på en slumpvis utvald plats efter den aktuella vägen. Vi träffade strax en farbror som var ute i samma ärende och vi fick tips om en bättre plats en bit längre bort.

På det nya stället hade vi stått i nästan en timme och skulle just ge upp när en björn uppenbarade sig i skogsbrynet. Den sprang över en leråker och ut på det gröna gräset på ängen där den gick och betade en stund.

Den lade sig sedan som en stor hund och tycktes ha det riktigt mysigt i gräset.

När solen gick ner bakom bergen började det bli kallt och vår fyraåriga dotter Selma började bli trött så vi fick packa ihop och åka hem efter en stund. Det hade då hunnit samlas en hel del bilar på den lilla vägen. Ryktet sprider sig fort och ett 500 mm objektiv drar gärna till sig uppmärksamhet.

Visserligen har vi sett björnar fler gånger och på närmare håll men det är nåt särskilt med att se dem i vilt tillstånd i deras naturliga miljö så vi var väldigt glada och upprymda över upplevelsen på hemvägen.

Selma går på barngympa och det är nog en av de roligaste sakerna hon vet.

Efter att vi ätit frukost igår gav vi oss iväg till stranden. Vi hade fått tips av receptionisten på vårt hotell om att vi kunde få hyra solsängar på Valtos Beach till reducerat pris eftersom det var hans bror som jobbade där. Därför beslöt vi att göra ett försök att ta oss dit. Jag skriver försök eftersom vi har blivit varnade att det är svårtillgängligt för familjer med barnvagn. Mycket riktigt var det en kraftig uppförsbacke och många trappsteg innan vi kom fram. Men väl framme kunde vi konstatera att det var en otroligt fin strand som dessutom var relativt glesbefolkad. Lunchen åt vi på Yacht Club som ligger vid stranden. Där var maten väldigt bra och priset helt ok så det kändes helt rätt att ge dricks.

Eftersom värmen nu nått 32° i skuggan tog vi en siesta på eftermiddagen när vi kommit hem och duschat av oss havssaltet. Sedan åt vi middag på Arkoudas Taverna nere i hamnen. De var väldigt vänliga där och maten smakade gott. Rätt som det var gick en av kyparna fram till Oskar och började rota runt innanför hans krage. Sedan muttrade han någonting när han försvann ut i köket. När han kom ut igen hade han en T-shirt med sig med tavernans namn och logo till Oskar. Naturligtvis var storleken perfekt eftersom det var det han kollade tidigare. Jag tycker greker är så härligt oförutsägbara. Gårdagen kunde dock ha avslutats på ett bättre sätt. Selma klappade nämligen ihop totalt på kvällen och fick bäras hem sparkande och skrikande genom byn. Men i dag är en ny dag. Nu har vi precis ätit frukost och ska snart bege oss till stranden. Idag blir det nog bystranden om vi får plats där vill säga.

Flygresan igår till Preveza som jag gruvade mig lite inför gick hur bra som helst. Kanske berodde det på att vi månader i förväg hade förberett Selma (som är inne i 3-års trotsen) på att resan skulle vara väldigt lång och att man inte får skrika och leva rövare på flygplanet. När vi klev av på flygplatsen var det som att gå in i en het vägg. Visst har vi haft fina sommardagar hemma i år också men så fort solen gått i moln har det blivit kallt. Nu har vi fått värme så vi håller käften ett tag. Den jobbigaste delen av resan hit var utan tvekan transferbussen från flygplatsen till hotellet. Det var många hotell som skulle passeras innan vi var framme vid vårat. En del stopp på vägen varade i tjugo minuter vilket känns väldigt långt klockan två på natten när man varit på resande fot hela dagen. Men tillslut var vi framme vid vår slutdestination Villa Andonis som naturligtvis låg sist av alla hotell på slingan.

Jag vaknade kl 06.00 lokal tid idag mycket beroende på att vi inte beställt luftkonditionering ännu. Det är väldigt varmt på hotellrummet men det mest störande är nog trafiken på gatan utanför som är livlig långt in på småtimmarna. Men det problemet försvinner nog när vi skaffat AC och kan stänga fönster och dörrar. Vädret är växlande molnighet och jag uppskattar temperaturen till minst 25 grader. Jag känner mig väldigt förväntansfull inför den första dagen i Parga. Nu ska jag gå och handla frukost sedan ska jag beställa AC och wifi så jag kan posta detta blogginlägg.

Nu stänger jag locket på resväskan. Det som är glömt är glömt. Väskan har ju ändå kommit upp i aktningsfulla 20,1 kg vid det här laget. Men den här gången får vi betala även för Selma vilket innebär att vi får ta med maximalt 80 kg tillsammans, så det ska inte finnas någon risk för övervikts avgifter. Väderutsikterna för Parga ser än så länge bra ut den här veckan, det är endast idag som det blir molnigt hela dagen men det gör inget för vi landar inte i Preveza förrän 23.10 och då har vi ca en timmes bussresa till hotellet. Jag tar med den bärbra datorn och wifi finns på hotellet så fler uppdateringar kan komma under veckan. Nu ska vi lasta in all packning i bilen för vi åker direkt efter lunch. Oskar säger att han är hungrig och vill äta lunch nu, vilket låter lite märkligt eftersom han åt gröt och smörgås för en timme sedan..?

Nu har vi börjat beta av saker som ska göras innan resan om knappt en vecka. Taxfree-beställningen är inlämnad men jag är inte direkt imponerad av priserna där. Barnen ska i alla fall få lite godis och saker att underhålla sig med på flygresan. För min del blev det en liter gin för 89 kr, det priset kan man ju faktiskt inte klaga på och vem tackar nej till en GT på balkongen en varm sommardag? I övrigt handlar vi det vi behöver på plats.

Nu har jag precis bokat parkeringsplatsen på Arlanda det står nämligen på deras hemsida att parkeringsavgiften blir lägre då än om man betalar på plats. Jag misstänker att det är ett försäljningsknep för jag tycker avgiften var lika hög som den alltid varit men det kan ju vara skönt att veta att det finns en plats åt en så man slipper åka runt och leta parkering när man kommer ner.

En sak jag inte kan få ett klart besked om hur mycket jag än googlar är hur och var det är mest fördelaktigt att växla till euro. Alla har olika åsiker i ämnet: på banken, på växlingskontor, i uttagsautomat, i grekland, i sverige osv. Men det mest praktiska är nog att ha med sig en skaplig reskassa hemifrån för man har ju lite dåliga erfarenheter av grekiska uttagsautomater.

Nu blir det till att banta ner den överviktiga fotoväskan till matchvikten 5kg som är gränsen för handbagaget. Att Tamron 200-500 får stanna hemma är ganska givet. Att Sigma 18-50 ska med är också redan bestämt men sen blir det svårare. Canon 100 macro eller Sigma 10-20, det är frågan? Det är ju trevligt att kunna ta riktiga närbilder på blommor men panoramabilder över det grekiska landskapet är ju inte heller dumt. Lämnar jag laptopen hemma kan jag ta med bägge…  Tur att jag har några dagar till innan jag måste bestämma mig.

Igår lördag var vi till Flygstaden i Söderhamn för att titta på flyguppvisning. Vi hade väldigt tur med vädret för runt om oss hade det regnat ganska ordentligt fick vi veta efteråt. Det var egentligen bara uppvisningsflygningen med Lansen som blev något förkortad och gripen-uppvisningen fick skjutas upp en halvtimme på grund av moln som drog in på låg höjd. Här är några bilder från dagen. För muspekaren över bilderna för att få en kort beskrivning. Det är alltid trevligt att komma tillbaka till ”gamla F15″ där jag gjorde min värnplikt som hundförare för 14 år sedan. Fler bilder finns i fotoabumet niklasskoglund.se