Niklas blogg

En blogg om foto resor och mina barn

Den mystiska måsen

MåsAv någon anledning skrattar jag ofta tillsammans med andra människor men sällan när jag är ensam. Men det finns undantag när jag förvånar mig själv genom att sratta till när jag kommer på något komiskt i en situation fast jag är helt ensam. Som i natt till exempel, då jag satt i bilen och sakta körde genom ett område jag skulle bevaka. Utanför hörde jag en uppretad mås. Det är egentligen inget konstigt med det, för de har ju ungar den här tiden på året och då är de väldigt beskyddande. Det har hänt förut att de attackerat bilen när jag kört förbi. Det konstiga den här gången var att jag inte kunde se den ilskna fågeln hur jag än vände och vred på huvudet. Efter att den följt mig i tio minuter började jag bli irriterad och undrade vad den hade för problem. Jag stannade bilen och tog ett djupt andetag för att lugna ner mig. Då hörde jag att ljuden inte kom utifrån utan inifrån min näsa. Jag kunde inte låta bli att skratta till fast jag var helt ensam i bilen när jag insåg att den skyldiga inte var en mås utan en kråka.

Andra bloggar om: , , , , ,

8 kommentarer

8 kommentarer

  1. Frida 25 juni, 2007 10:04

    *Herregud va jag skrattar*

  2. Michael Sågerås 26 juni, 2007 12:36

    Ha ha ha ha, det är sådant här som gör livet värt att leva:-) Inte illa att få till ett sådant nasalt ljud, ha ha ha.

  3. Mia 27 juni, 2007 10:02

    Jaa, sannerligen är det inte det lilla i livet som kan ge stor glädje…*S*

  4. Cablefreak 30 juni, 2007 01:01

    Jag fick en liknande skrattattack en gång när jag körde min mors gamla Renault 4 ”Laban” på motorvägen i fullt ösregn.

    Med full fart på de extrem korta små vindrutetorkarna lossnar plötsligt torkarbladet på min sida helt brutalt och jag ser i vitögat hur den flyger i en snäv båge mot mitten av motorvägen bakom mig. Som tur är ligger det ingen bil bakom. Vad som sedan återstår av torkaren på min sida är en ca. 10cm lång metallpinne som med sin spets nu gnisslar mot rutan och det återstår ca. 2mm sikt i en bana över vindrutan på min sida. No panic. Regnet slutade snart och jag kunde ta mig hem. Men tror du att jag skrattade för mig själv i bilen åt hela sitiationen!!! Befriande.

    Tack för foto-tipsen i bloggen! Fina bilder!

  5. Niklas 30 juni, 2007 11:47

    Tack för att du delade med dig av din historia Cablefreak! Den var riktigt bra. De roligaste händelserna är när det de oväntade inträffar.

  6. Cablefreak 1 juli, 2007 12:51

    Ingen orsak! Ha det gött :-)

  7. mona 29 juli, 2007 12:10

    *ler*…vet inte när jag skrattat så gott sist..var tvungen att berätta din historia för min man…

    Sånt där gör en hel dag….kommer att le ofta framöver..av bara tanken på din berättelse

    Mona//

  8. Niklas 30 juli, 2007 09:36

    Kul att jag kunde bjuda på ett skratt. Ha det bra och välkommen tillbaka!

Svara