Det började med en rejäl uppförsbacke sedan har det bara gått utför
Det är tungt innan man vant sig vid vintermörkret. När man jobbar natt och sover under dygnets få ljusa timmar får man knappt uppleva något dagsljus alls. Därför har det varit motigt ett tag nu, vilket visat sig i kronisk trötthet och obalanserat humör. Kulmen nådde jag nog i onsdags morse klockan fyra när jag körde på ett rådjur. Jag lyckades visserligen bromsa ner hastigheten rejält men det resulterade ändå i att rådjuret blev allvarligt skadat. Jag som är en stor djurvän som inte ens klarar att trä på en mask på metkroken blev tvungen att slå ihjäl det stackars djuret.
För att ta sig upp måste man ibland nå botten. Jag är en possitiv människa i grunden och jag inser att det nu bara kan bli bättre.
Andra bloggar om: vinter, mörker, depression, humör
2 kommentarer2 kommentarer
Svara
Usch va hemskt, men vad starkt av dig att du klarade av att göra lidandet kort för den stackaren. Det var det bästa du kunde göra i det läget. Hoppas att du känner dig piggare snart. Om det är till någon tröst så är jag lika jag med, trött, hängig, kronisk huvudvärk och med humör som en noshörning med nageltrång. Men snart är det jul och vi får äta god mat, vila upp oss och träffa hela tjocka släkten!! *Kram från hela ligan*
Hit rock bottom innan du kan klättra, ty du måste förankra stegen på säker mark innan du kan klättra upp igen..
Höstdepp är ingen rolig sak, jag känner av det jag med, med väder och mörker som suger musten ur en.. Men det kommer ljusare tider, på alla fronter! Hojta om du vill grabba kameran och ge dig ut grabben.. Skulle behöva en pusch åt det hållet jag med..
Kraaaaaaaaaam!