Niklas blogg

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att ge gratis programmet en andra chans så jag har installerat senaste versionen Gimp 2.4.3. Jag har även installerat rawfilshanteraren UFRaw 0.13. Också den är gratis och den har inga problem att läsa CRW2-filerna från min EOS 40D. Den går att använda både som ett fristående program och som en plugin till Gimp. Som grädde på moset klarar den även 16 bitars färgdjup. Inget program kan slå Camera Raws enkla och intuitiva användargränssnitt men UFRaw verkar kunna det mesta som CR kan. För att snabbare lära mig behärska Gimp skickade jag efter Gimp 2 for Photographers på Adlibris. Priset inkusive frakt var oslagbara 149 kr! Då ingår även en CD med exempelbilder mm. Det är en bok jag verkligen kan rekommendera till alla som vill prova på Gimp. Den är visserligen på engelska men de flesta som hållit på ett tag med digitalfoto har nog kommit i kontakt med många av de engelska fackuttrycken redan.

Även om UFRaw klarar att öppna RAW-filer kan man inte förhandsgranska dem som man kan med Adobes Bridge. RAW-filer dyker ju inte upp som vanliga JPG-bilder i windowsmapparna. Ibland har jag ett tiotal bilder av samma motiv, har jag då inte möjlighet att ens se en tumnagelversion av bilderna blir jag tvungen att öppna en och en för att hitta den bästa bilden. Detta problem löste jag med ArcSoft Raw Thumbnail Viewer (freeware). Så nu ser jag raw-filerna tumnagelbilder i mapparna. Detta med att det saknas viktiga funktioner tycker jag är ganska typiskt för program med öppen källkod. Men samtidigt går det nästan alltid att lösa problemen genom att komplettera med andra program.

Ju mer jag jobbar med Gimp ju mer likheter ser jag med Photoshop. Det gick fort att lära sig grunderna med lager och masker som jag anser är en av de viktigaste funktionerna i ett bildbehandlings program. Jag hittade också verktyget oskarp mask. Jippe, precis som i photoshop! tänkte jag innan jag insåg att det var helt andra värden som gällde i Gimp. Dessutom höjer funktionen färgmättnaden i områden man skärper upp, vilket jag inte tycker är så lyckat. För när man lägger på skärpan i en bild är den i regel färdig bearbetad. Det finns ett annat verktyg för skärpa också som inte höjer mättnaden, ”gör skarpare” men där finns bara ett reglage för mängd. Radie och tröskelvärde har man alltså ingen kontroll över. När man ska spara ner bilderna som jpeg får man lite väl många alternativ att välja på. Bl.a. vilken subsampling och DCT-metod man vill använda sig av. Varför inte bara erbjuda den som ger bäst bildkvalitet? Efter sökning på dessa inställningar fick jag reda på att detta också var ett samtalsämne hos gimps utvecklare. När man väl bestämt sig för vilka inställningar man ska använda sig av kan man spara dessa som standardvärden till nästa gång.

Alla mina bilder i februarimappen på min hemsida är bearbetade med Gimp utom de fem första, för det hade jag gjort i ordning redan i januari. Detta för att verkligen ge Gimp en chans. Även om bildbehandlings programmet håller måttet tar det ett tag för mig att lära mig behärska det. En gång har programmet låst sig och jag fick avsluta det med hjälp av aktivitetshanteraren. Men annars tycker jag det flyter på bra när det behandlar mina ca 12 MB stora bildfiler. Helt i klass med Photoshop.

Andra bloggar om: gimp, bildbehandling, photoshop, foto, digitalfoto, bild, raw, facklitteratur, öppen källkod, fri programvara, open source, mjukvara