Niklas blogg

Den smala grusvägen ringlade sig fram genom vinterlandskapet. Hade inte stjärnan blivit större sedan jag upptäckt den för en stund sedan? Visserligen var det stjärnklart och jag befann mig långt ifrån närmaste samhälle så det var inget ljus som kunde störa, men jag hade inte sett en stjärna så tydligt genom en bilruta förut. Dessutom kändes det som den hade flyttat sig österut. Nu var jag säker, det lysande föremålet var helt klart större nu. Jag insåg att jag måste ha missberäknat avståndet, detta var ingen stjärna miljoner ljusår bort. Det här var ett svävande föremål strax bakom träddungen 100 meter bort. Nu hade den ändrat riktning igen och följde mig parallellt bakom träden i samma fart som bilen. Knogarna vitnade när händerna grep hårdare om ratten. Hjärtslagen kunde kännas tydligt i bröstet. Plötsligt stannade bilen, eller dog rättare sagt för allt blev svart. Panikslaget försökte jag starta den igen utan att våga släppa det lysande föremålet med blicken. Men ingenting hände när jag vred om nyckeln. Jag var övertygad om att saken betraktade mig, den hade också stannat nu och hovrade ljudlöst i trädtoppshöjd utan att röra upp snö från marken. Jag vet inte om det gått sekunder eller minuter när farkosten plötsligt accelererade och försvann som ett streck över himlen. Men jag vet att jag fick bråttom därifrån när jag nu äntligen fick igång bilen igen.

Det hade säkert varit spännande att få vara med på en sådan händelse. Nu var det ju bara en uppdiktad historia av en uttråkad väktare en händelselös decembernatt. Det var som typ en dagdröm, fast på natten. Men håll med om att det var mer spännande med besökare från en annan galax än en strålkastare på Viksjöfors IP.

Andra bloggar om: ufo, närkontakt, utomjordingar, berättelse, dagdrömmar, fantasi