Niklas blogg

Nu har jag ersatt min 6 år gamla stationära dator med en ny HP.  Från början hade jag tänkt skaffa en ”hop-plocksdator” som jag kunnde vara med och konfigurera själv. Men sedan upptäckte jag vad prisvärt det är att satsa på en färdigbyggd märkesdator. Man vet att komponenterna är utprovade tillsammans och allt är snyggt paketerat. Ett exempel på det senare är den inbyggda minneskort-läsaren. Det är ju inga problenm att skaffa en intern sådan till vilken dator som helst men här är den formgiven perfekt efter datorn.

Jag var först inne på att köpa en Intel Core i7 eller i5 för att få så bra prestanda som möjligt plus att den skulle bli framtidssäker, men sedan bestämde jag mig för att välja någon modell ur den mer prisvärda mellanklassen. Det blev en AMD Athlon II med fyra processorkärnor, 4 GB DDR3 ram,  ATI Radeon HD4650 1GB grafik och 1 GB SATA-3G hårddisk. Operativsystemet är Windows 7 64-bit. Jag har ännu inte hittat en uppgift som ger de fyra processorkärnorna en ordentlig match. Dessutom är ju Windows 7 mer resurssnålt än föregångaren Vista.

Jag är överlag väldigt nöjd med hela paketet. De små nackdelar som fanns visste jag om redan innan, som att märkesdatorer alltid inehåller en hel drös med så kallad crapware, dvs förinstallerade program som datortillverkaren i många fall fått betalt för att inkludera. En annan irriterande sak är att man själv måste bränna ut återställningsskivorna. Ett firewire kort måste jag också installera eftersom datorn saknar firewire portar men det känns som en värdslig sak i sammanhanget.